Dan Hylander & Raj Montana Band var ett av Sveriges absolut största rockband i början av 80-talet och har alltid varit en av mina största svenska favoritband.
Jag har sett Dan Hylander & Raj Montana Band live 2 gånger och ikväll blev det 2:a gången jag (och Johan) såg Dan Hylander live utan RMB, när han spelade på Larmtorget i Kalmar.
Det var en bra konsert, men den hade gärna fått vara lite längre. Hylander han dock med att spela flera gamla höjdare, såsom Farväl till Katalonien, Solregn, 21/3, I hemlighet, Svart kaffe, Skuggor i skymningen och Vykort, vykort.
Dan Hylander & Raj Montana Band har förresten spelat in ett nytt studioalbum som släpps i höst (det förra kom 1984).
Låtlista
Farväl till Katalonien
Solregn
Mamma tro mig
21/3
Varje gång hon går förbi
Stort att vara liten
I hemlighet
Svart kaffe
Skuggor i skymningen
??? (tror det var en Frank Zappa-cover)
Vykort, vykort (se videoklipp nedan)
För exakt 1 år sedan var jag och Maria på Parken i Köpenhamn och såg Bruce Springsteen & The E Street Band. Det var som vanligt en grymt bra konsert, men nästa gång vill jag inte sitta absolut högst upp på läktaren i Parken (jag har rejäl höjdskräck).
Bland extranumren fanns covern Seven nights to rock, som var riktigt bra. Jag har faktiskt hittat ett videoklipp med just denna låt från Parken 2008 (filmad ett par meter från scenen rakt framifrån).
I början av 80-talet var Dan Hylander & Raj Montana Band ett av Sveriges absolut största rockband. Tyvärr var jag för ung att se dem då, men jag fick chansen under deras återförening 1997 - både i Hässleholm och på Christinehof.
Första låten dessa kvällar var klassikern Farväl till Katalonien. Den spelade Hylander även för 2 år sedan på Larmtorget i Kalmar - dit han återvänder på tisdag. Då är jag självklart på plats.
Här just Farväl till Katalonien (från Landskronakarnevalen 2008).
En gammal kompis från Österportskolan i Ystad lirade tidigare i Åtta Bier Ti Min Far, som jag sett live några gånger.
Ett av dessa tillfällen var för exakt 15 år sedan på Torget i Tomelilla.
Tyvärr har jag inte hittat några videoklipp med Åtta Bier Ti Min Far, men det finns i alla fall ett ljudklipp med Opel Kapitän (och ja, den inledande telefonsvararmeddelandet finns även med på albumet).
För exakt 10 år sedan såg jag, Maria och Johan en mycket bra konsert med Bruce Springsteen & The E Street Band på Stockholms Stadion. 2 dagar senare såg en ny konsert i Köpenhamn, men den i Stockholm var bättre.
Öppningslåten denna kväll var den briljanta I wanna be with you, vilken Bruce skrev på 70-talet, men inte släppte förrän med boxen Tracks 1998. Hur i hela friden kan man inte släppa en sådan låt direkt?
Här ett videoklipp med just - I wanna be with you (från Paris 1999).
Jag har sett Bruce Springsteen live 14 gånger, senast för 3 veckor sedan i Stockholm. Alla konserter har varit bra, men allra bäst har den 3 konserterna på Ullevi i Göteborg varit. 1985 kommer aldrig att slås, men näst bäst är konserten den 22 juni 2003.
Jag och Roger såg en fruktansvärt bra konsert med en grym avslutning. En av extranumren denna sommarkväll var Ramrod, som alltid är helt lysande live.
Jag, Mikael, Tidde, Magnus A, Magnus G, Camilla, Henrik och Pernilla såg AC/DC på Nya Ullevi i Göteborg. Det var första gången jag såg AC/DC live - något jag väntat på i många år. Det var en bra konsert, men jag hade nästan förväntat mig ännu mer.
Förbanden Bullet och The Answer kunde man varit utan.
Första dryga halvan av konserten var ojämn, det var lite väl många nya låtar, som inte är lika bra som så många andra av AC/DC. Det fanns dock ett antal höjdpunkter som Back in black, Dirty deeds done dirt cheap, Thunderstruck och Hells bells (som börjar med att sångaren Brian Johnson gör en lång rush för att sedan kasta sig upp i den jättelika klockan).
Flera journalister gav Let there be rock högsta betyg. Jag tycker låten är riktigt bra, men herregud vad tråkigt ett långt gitarrsolo, som gör den 15 minuter lång blir. Jag tycker alla långa solon är tråkiga - sen får gitarrister, trummisar m m vara hur skickliga som helst.
Avslutningen på konserten är dock helt lysande - You shook me all night long, T.N.T., Whole lotta Rosie (med en jättelik uppblåsbar Rosie som grenslar rock'n'roll-tåget), en magnifik Highway to hell och som avslutning For those about to rock (we salute you).
Låtar som spelades (alla)
1. Rock’n’roll train
2. Hell ain’t a bad place to be
3. Back in black
4. Big Jack
5. Dirty deeds done dirt cheap
6. Shot down in flames
7. Thunderstruck
8. Black ice
9. The jack
10. Hells bells
11. Shoot to thrill
12. War machine
13. Dog eat dog
14. Anything goes
15. You shook me all night long (se videoklipp nedan)
16. T.N.T.
17. Whole lotta Rosie
18. Let there be rock
19. Highway to hell
20. For those about to rock (we salute you)
Ikväll ska jag, Mikael, Magnus, Camilla, Henrik, Pernilla, Tidde och Magnus se AC/DC på Ullevi i Göteborg. Det blir första gången jag ser AC/DC live och det har jag väntat på i många år.
Jag ser fram emot massor av bra låtar, såsom Thunderstruck, You shook me all night long, T.N.T., Highway to hell, Whole lotta Rosie och många fler.
Här ett videoklipp med Thunderstruck från Donington 1991.
Ulf Lundell är en av mina största svenska favoriter. Jag har sett honom live 12 gånger - de flesta på Christinehof. En av dessa var för exakt 16 år sedan.
Förhoppningsvis kommer jag att se Uffe live ett par gånger i sommar igen.
Tyvärr finns det inte så många bra videoklipp på YouTube, men här är i alla fall ett. När jag kysser havet från nyårsafton 1985.
Dag 2 på Karlshamns Rock Festival 1996 bjöd på många bra band. Bäst var förstås Georgia Satellites (även om detta var efter att Dan Baird och Mauro Magellan lämnat bandet försvagat). De var dock ännu bättre några år tidigare på Mejeriet i Lund.
Jag, Mikael och Magnus hade hur kul som helst under denna spelning, som bjöd på helt lysande rock'n'roll. Samma dag såg vi bl a även Creedence Clearwater Revisited (utan Fogerty), Lynyrd Skynyrd och Sinn Fenn.
Här ett videoklipp från Danmark samma år - Hippy hippy shake. Många har sett musikvideon med denna låt på MTV/VH1 från soundtracket till Cocktail.
Den 14 juni 1996 var jag på Karlshamns Rock Festival och såg bl a Deep Purple. Jag retar mig fortfarande över att jag missade Joe D'Urso & Stone Caravan denna dag. Nästa dag kom det flera bra band.
Här är Deep Purples bästa låt - Smoke on the water (i en inspelning från 1973).
Idag 12 år sedan var jag på Karlshamns Rock Festival (som Sweden Rock Festival hette på den tiden), där jag och Mikael bl a såg Sinn Fenn och Saxon.
Ett av (få) minnen denna kväll var den stora Bob Marley-flagga som fanns i min väska på min uteplats när jag kom hem. Mikael hade gjort detta inköp, trots att han aldrig gillat reggae.
En annan rolig episod var när publiken kastade skor på sångaren i Kent och hela bandet lämnade scen (tyvärr kom de tillbaka).
Sinn Fenn vars sångare Caj Karlsson gjort sig hyfsat känd även solo var ett Blekingeband som gjorde ett par album med irländsk-influerad musik med svensk text.
En av deras bästa låtar är Fotboll, Dylan och meditation (här med stillbilder från Karlskrona). Jag har även sett Sinn Fenn live vid 3 andra tillfällen.
Idag är det 18 år sedan jag, Mikael och Magnus såg Bryan Adams på Parken i Köpenhamn, då han var förband åt ZZ Top.
Regnet vräkte ner under hela konserten, men det var kul i alla fall. Det var dock mindre kul att vi missade sista flygbåten till Malmö och tillbringade hela natten dyngsura på flygbåtsterminalen (det var då min fina Pogues-tröja förstördes av den våta svarta skinnjackan).
Hur som helst var konserterna väldigt bra och jag har dessutom sett Bryan Adams live ännu en gång (för ett par år sedan på Christinehof).
Bryan Adams har många bra rocklåtar - en av de bästa är Kids wanna rock, som innehåller en lysande textrad "This computorized crap ain't getting me off, everywhere I go kids wanna rock"...
Igår beställde jag en massa musik från Ginza och USA, bl a Imperiets nya box Guld, silver och misär samt DVD:n från ANC-galan 1985.
Jag såg Imperiet live 2 gånger i Åhusparken i slutet av 80-talet och det var bra spelningar med Thåström i fin form. Dessutom har jag sett Thåström solo live 2 gånger.
Jag gillade Imperiet, men de kom aldrig upp i samma nivå som Thåström hade med Ebba Grön.
En av de bästa Imperiet-låtarna är C.C. cowboys - här från ANC-galan 1985.
Den 7 juni 1985 tog jag studenten från Österportskolan i Ystad. Dagen efter åkte jag och några kompisar till Göteborg för att se min första konsert med Bruce Springsteen & The E Street Band.
Jag var ett fan av Springsteen sedan flera år tillbaka, men efter denna konsert är jag väl i det närmaste fanatisk. Hur bra jag än tycker många andra rockband är det inget som kommer i närheten av Bruce Springsteen & The E Street Band. En stor del av förklaringen är denna underbara junidag för 24 år sedan. Jag har aldrig sett en konsert som varit lika bra (inte ens Springsteens andra konserter på Ullevi 2003 och 2008).
Vi hade ståbiljetter och lyckades komma in på den vackra Ullevi-stadion ganska tidigt så vi stod inte långt från scenen. Säkerhetstänkandet på den tiden var inte riktigt vad det är idag och det var en oerhörd trängsel, vilket gjorde att vi kom bort från varandra några låtar in i konserten. Detta spelade dock inte så stor roll - jag hade hur kul som helst i alla fall. Det var 4 timmars konstant hoppande och sjungande. Konserterna på Ullevi denna dag och dagen efter har blivit i det närmaste legendariska eftersom hela Ullevi gungade till den milda grad att stora sprickor uppstod i arenan. Detta har Springsteen själv tagit upp vid flera tillfällen - t ex 2003 och 2008 när han sagt "Now, we're gonna break the stadium" - för att sedan dra igång någon kanonlåt.
Många nämner Ullevikonserterna 1985 som 2 av de bästa Bruce Springsteen & The E Street Band någonsin har gjort. Det är inte så konstigt - vad sägs om följande låtlista:
1. Born in the USA 2. Badlands 3. Out in the street 4. Johnny 99 5. Atlantic City 6. The river 7. Working on the highway 8. Trapped 9. Prove it all night 10. Glory days 11. The promised land 12. My hometown 13. Thunder road 14. Cover me 15. Dancing in the dark 16. Hungry heart 17. Cadillac ranch 18. Downbound train 19. I’m on fire 20. Because the night 21. Rosalita (come out tonight) 22. I can’t help falling in love 23. Born to run 24. Bobby Jean 25. Ramrod 26. Twist and shout / Do you love me / Twist and shout
Badlands, Out in the street, The promised land, Thunder road, Cadillac ranch, Because the night, Rosalita, Born to run, Bobby Jean, Ramrod. Det är enligt mig i stort sett alla Springsteens bästa låtar vid denna tidpunkt. Och allt kulminerade i en 20 minuter lång fantastisk version av Twist and shout.
Tyvärr har jag inte hittat några YouTube-klipp från Ullevi 1985, men däremot finns Twist and shout från Paris 3 veckor senare (uppdelad i 2 klipp).
Efter att ha sett ytterligare 2 konserter med Bruce Springsteen & The E Street Band kan jag inte låta bli att ha lite synpunkter på Aftonbladets och Expressens musikjournalister.
Hur Expressens Anders Nunstedt kan ge torsdagens konsert i ösregn en 4:a och fredagens lysande konsert en 3:a är en fullständig gåta. Antingen kan han inte gilla rock'n'roll eller har han varit på en annan arena.
Aftonbladets Markus Larsson har åtminstone koll på vilken konsert som var bäst. Det tråkiga med Markus Larsson är att han redan i förväg har bestämt sig för att den sista konserten kommer att vara bäst och sedan skriver sina rescensioner utifrån denna uppfattning (det blir alltså ingen överraskning om morgondagens konsert får en 5:a i betyg). Det var likadant på Ullevi förra året. Visst är Springsteen ofta lite bättre andra dagen, men det är långt ifrån varje gång och man kan ju knappast utgå ifrån detta.
För 1 år sedan var jag på Sweden Rock Festival i Norje. Det var en härlig sommardag, som blandades med pilsner i Magnus och Camillas sommarstuga och ett antal hårdrocksband.
De bästa spelningarna under dagen var Whitesnake, Def Leppard och Saxon. Även om jag föredrar annan rock före hårdrock brukar Sweden Rock Festival bjuda på många bra band.
En av de bästa låtarna för kvällen var Saxons Princess of the night.
Nyss tillbaka från den andra Springsteenkonserten på 2 dagar (och den 14:e totalt). Idag var det också kallt, men det regnade inte som igår.
Dagens konsert var grymt bra - mycket bättre än igår. Precis som igår kom Nils Lofgren in och spelade Idas sommarvisa på dragspel. Därefter kom Downbound train och sedan drog Badlands igång - världens bästa låt.
Thunder road, The promised land, Lost in the flood och Radio nowhere var sjukt bra - liksom Born to run och American land.
Om ett par dagar kommer ett videoklipp med Radio nowhere.
Jag, Maria, Johan och Anna såg Bruce Springsteen & The E Street Band på Stockholms Stadion. Liksom under gårdagen var det väldigt kallt, men vi slapp som tur var regnet. Konserten var betydligt bättre än gårdagens - en av de bästa jag sett med Springsteen (dock ej i Ullevi-klass).
Precis som igår kom Nils Lofgren in och spelade Idas sommarvisa på dragspel. Det märktes nästan direkt och speciellt under Badlands att idag var stämningen på topp och publiken var i högform. Det var färre låtar från den nya skivan idag och därmed blev konserten betydligt bättre. Önskelåtarna Hungry heart, Growin' up och Thunder road satte ännu mer fart. Lite senare fruktansvärt bra versioner av The promised land och speciellt Radio nowhere, vilket antagligen var den bästa version jag hört av denna kanonlåt. Lost in the flood var också mycket bra med härligt gitarrsolo av Nils Lofgren.
Bland extranumren var American land och Glory days helt fantastiska. Under American land hoppade i stort sett varenda människa i publiken på både innerplan och läktare i takt under ett ursinnigt tempo - det var grymt att se.
Låtar som spelades (alla)
1. Idas sommarvisa (cover)
2. Downbound train
3. Badlands
4. My lucky day
5. Candy’s room
6. Outlaw Pete
7. Darlington county
8. Working on a dream
9. Seeds
10. Johnny 99
11. Youngstown
12. Good lovin’ (cover)
13. Hungry heart (se videoklipp nedan)
14. Growin’ up
15. Thunder road
16. Queen of the supermarket
17. Waitin’ on a sunny day
18. The promised land
19. Lost in the flood
20. Radio nowhere (se videoklipp nedan)
21. Lonesome day
22. The rising
23. Born to run
24. Hard times (come again no more) (cover)
25. Tenth Avenue freeze-out
26. Land of hope and dreams
27. American land
28. Glory days
29. Detroit medley (cover)
30. Dancing in the dark
Bruce Springsteen & The E Street Band
Bruce Springsteen (sång, gitarr & munspel)
Roy Bittan (piano, dragspel & synthesizer)
Clarence Clemons (saxofon, slagverk & sång)
Little Steven (gitarr & sång)
Nils Lofgren (gitarr & sång)
Gary Tallent (bas & sång)
Övriga musiker
Charlie Giordano (keyboards & dragspel)
Jay Weinberg (trummor)
Soozie Tyrrell (violin, gitarr & sång)
Cindy Mizelle(kör)
Curtis King (kör)
Även ikväll ska jag se Bruce Springsteen & The E Street Band på Stockholms Stadion.
Det finns en sak jag saknar från Springsteens konserter från förr och det är historieberättandet. Även om många av hans låtar innehåller intressanta historier så är detta inget emot vad han pratade om mellan låtarna på 70- och 80-talen. Många av historierna handlade om hans uppväxt och bråken mellan Springsteen och hans far, men en av de roligaste brukade vara inledningen till låten Pink Cadillac.
Här ett videoklipp med just Pink Cadillac från 84-85 med denna "historiska inledning".
Nyss tillbaka på hotellet efter min 13:e Springsteen-konsert (Stellan var på sin 1:a). Det var riktigt skitväder ikväll - i stort sett konstant regn hela tiden och 6 grader varmt. Som tur var hade jag koll på detta i förväg och hade klätt mig varmt.
Kvällen öppnades med Idas sommarvisa av Nils Lofgren på dragspel - men hade gissat det? Lika oväntad som Helan går för några år sedan.
Därefter kom Who'll stop the rain och Badlands - en riktigt bra början. Första halvan av konserten tar sig inte riktigt. Det är för många låtar från nya plattan. Sedan kommer en rykande version av Because the night - kvällens bästa låt med en mästerlig gitarrduell på slutet mellan Nils och Bruce.
Ungefär mitt i konserten kommer också den överlägset bästa version jag någonsin hört av The ghost of Tom Joad.
Avslutningen är förstås kvällens höjdpunkt. Born to run strax före extranumren och därefter Hard times, Bobby Jean, Land of hope and dreams, American land, Glory days, Twist and shout och Dancing in the dark.
Det är som alltid en bra konsert med Bruce Springsteen & The E Street Band, men ändå ingen av de bästa. Det är ganska långt till de 3 höjdarna på Ullevi i Göteborg 1985, 2003 och 2008. Jag vet inte om det beror på arenan eller publiken (kanske både och), men det är alltid mer ös i Göteborg än i Stockholm.
Om några dagar laddar jag upp något av de videoklipp jag filmade, men tills dess kan ni se Badlands på Expressen.
Jag och Stellan såg Bruce Springsteen & The E Street Band på Stockholms Stadion. Det var tyvärr riktigt skitväder - regnet öste ner under i stort sett hela konserten (tack och lov satt vi under tak), vilket tog bort en del av stämningen. Som alltid gör Bruce Springsteen & The E Street Band en bra konsert, men den var ändå inte någon av de bästa jag sett (13 st).
Kvällen börjades med att Nils Lofgren kom in och spelade Idas sommarvisa på dragspel till publikens jubel. Därefter kom John Fogertys Who'll stop the rain och världens bästa låt - Badlands. Första halvan av konserten var lite ojämn, men innehöll höjdpunkter som The ghost of Tom Joad (överlägset bästa versionen jag hört av denna annars lite tråkiga låt - nu fantastiskt ös). Cadillac ranch, Because the night, The promised land och Born to run var också kanonbra. Bland de 7 extranumren var Bobby Jean, American land och Twist and shout bäst, även om den sistnämnda inte kom upp i någon Ullevi-klass.
Max Weinberg har tagit "ledigt" från turnén ett tag för att ta hand som sitt andra jobb som bandledare hos Conan O'Brien. Ersättaren är hans egen son - Jay Weinberg (18 år). Jay är precis som sin far en fruktansvärt bra trummis och bankar på i samma tempo som Mighty Max. Clarence Clemons ca 10-årige son kom in och höll upp ett par skyltar med önskelåtar och Gary Tallents dotter spelade under en av låtarna på dragspel.
Springsteen gjorde en liten vurpa på det blöta scengolvet under American land, men reste sig skrattande. Nils Lofgren var i högform och gjorde ett par grymma gitarrsolon.
Låtar som spelades (alla)
1. Idas sommarvisa (cover)
2. Who’ll stop the rain (cover)
3. Badlands
4. My lucky day
5. Prove it all night
6. Outlaw Pete
7. Out in the street
8. Working on a dream
9. Seeds
10. Johnny 99
11. The ghost of Tom Joad
12. Raise your hand (cover)
13. I’m goin’ down
14. Cadillac ranch (se videoklipp nedan)
15. Because the night
16. Wild thing (cover)
17. Waitin’ on a sunny day
18. The promised land
19. The wrestler
20. Kingdom of days
21. Lonesome day
22. The rising
23. Born to run
24. Hard times (come again no more) (cover)
25. Bobby Jean
26. Land of hope and dreams
27. American land (se videoklipp nedan)
28. Glory days
29. Twist and shout (cover)
30. Dancing in the dark
Bruce Springsteen & The E Street Band
Bruce Springsteen (sång, gitarr & munspel)
Roy Bittan (piano, dragspel & synthesizer)
Clarence Clemons (saxofon, slagverk & sång)
Little Steven (gitarr & sång)
Nils Lofgren (gitarr & sång)
Gary Tallent (bas & sång)
Övriga musiker
Charlie Giordano (keyboards & dragspel)
Jay Weinberg (trummor)
Soozie Tyrrell (violin, gitarr & sång)
Cindy Mizelle (kör)
Curtis King (kör)
Allie Tallent (dragspel) (1 låt)
För exakt ett år sedan såg jag och Mikael Steve Earle på KB i Malmö. Det var tyvärr en av de största besvikelser jag varit med om på en konsert - helkasst.
Det var 5:e gången jag sett Steve Earle live och alla de 4 tidigare konserterna hade varit riktigt bra, så det var en stor besvikelse.
Steve Earle har gjort massor av bra låtar under de senaste dryga 20 åren, men hans senaste album har verkligen inte varit något vidare.
Här ett videoklipp med en lysande låt från David Letterman 1988 - Copperhead road.
