Den 8 november såg jag Nilla Nielsen live på Nilsson's i Ängelholm. Jisses vilken magisk spelning hon bjöd på.
Det var kul att se några gamla kompisar i publiken - Claes, Paul och Christina hade jag inte sett på massor av år. Kvällen började med förbandet Håkan & Camilla som spelade flera bra låtar.
Nilla inledde med den kärlekslåten Kommer inte att sova i natt, som följdes av den första låt hon skrev - The Girl You Used to Know.
Ain't Got Much skrev Nilla efter en resa till Nepal och handlar om att dela med sig. Därefter kom den fantastiska
Så nära, som jag tycker är en av Nillas absolut bästa och vackraste låtar. Redan efter 4 låtar märktes det att denna kväll skulle bli något utöver det vanliga. Publiken satt knäpptyst och lyssnade på Nillas sköna röst och fina sånger. Det var även gott om roligt mellansnack och mycket skratt mellan låtarna.
Tempot ökade i grymma
You Should Know By Now där Håkan ackompanjerade på tamburin, för att åter sakta ner i den finstämda Sima, som handlar om en föräldralös liten flicka Nilla mötte under en resa i Indien.
Not Ready är alltid lika kul att höra. Dels för att det är en mycket bra låt, dels för att Nilla spelar munspel och dels för att den har en kul historia som hon bjuder publiken på.
Sedan var det dags för kvällens absoluta höjdpunkt. När jag före konserten fick se spellistan såg jag en låt jag inte kände igen. Jag tog för givet att det var en cover jag inte kände till, men så var det inte alls.
Make Me Believe är en låt Nilla skrev när hon var ungefär 17 år. Den finns inte på skiva och hon hade inte spelat den live sedan mitten av 90-talet. Inför låten bjöd Nilla på något av det charmigaste mellansnacket någonsin:
"Han sa att han skulle se till att jag aldrig kom nånstans i musikbranschen, men han hade ju fel för jag är i Ängelholm nu"
Nu var det inte bara mellansnacket inför låten utan
Make Me Believe är en helt suverän låt och jag undrar för jag vet inte vilken gång i ordningen på hur många fler kanonlåtar Nilla har på lager...
Det blev fler sköna låtar i form av The UFO Song (the Guinea Pig Song) samt Jag har sett det på Facebook, Håll mig och En annorlunda kontaktannons från senaste albumet.
En i publiken önskade Nillas vackra/sorgsna Himmelen måste saknat sin ängel, som hon skrev efter tsunamin i Thailand till alla saknade. Nilla skadades själv svårt i tsunamin och spelar ganska sällan detta mästerverk live, men under denna finstämda kväll passade den alldeles utmärkt.
Himmelen följdes av Man from the North och sedan Nillas största hit,
Goldfish in a Bowl, som finns med på soundtracket till filmen Hata Göteborg. En kul grej med Nilla är att när hon är på riktigt spelhumör och sjungit ganska länge en kväll är det precis som någonting händer med hennes röst och den får ytterligare en dimension. Det märks allra mest i låtar där hon tar i riktigt ordentligt, som t ex Hallelujah och Piece of My Heart. De sjöng hon inte denna kväll, men däremot fanns det med i Goldfish in a Bowl. Avslutningen på konserten var helt fantastisk.
En av de första gångerna jag pratade med Nilla (sommaren 2010) kommer jag ihåg att jag sa till henne att jag gillade en video hon hade på YouTube, men som jag inte hittat på någon av hennes skivor. Hon skrattade och sa att det måste vara
Bite Me. Sedan höll jag på att önska den inför varje spelning jag såg med henne, men det dröjde ända tills min 43:e spelning (december 2012) jag äntligen fick höra den live. Då var det som en julklapp till mig, vilket jag blev mycket glad för. Sedan dess spelar hon den då och då. Det gör hon helt rätt i för det är en lysande rocklåt som funkar lika bra med helt band som akustiskt solo.
Bite Me följdes av min allra största favoritlåt med Nilla - Higher Ground. Det var den första låt jag hörde med henne och det är fortfarande min största favorit. Den är helt magnifik.
Inför och under konserten hade jag önskat låten Snow Leopard. Eftersom Nilla inte spelade den när jag önskade den trodde jag hon skulle låta bli, men nu kom den som en överraskning på slutet istället. Efter ett helt oplanerat mellansnack om bl a operativsystemet med samma namn kom Nilla av sig lite när hon skulle börja spela. Efter några sekunder hör jag henne "Peter hur går den nu?"... "du har ju hört den 1 000 gånger"... efter lite skratt började hon dock spela och bjöd på en skön version av en skön låt.
Fredagskvällens magiska konsert på Nilsson's i Ängelholm avslutades med Om jag var Gud för ikväll. Den påminde mycket om den magiska spelningen på Kulturhuset i Vaerlöse i våras. Precis som då spelade Nilla sina egna fantastiska låtar inför en mycket lyssnande publik.
Band
Nilla Nielsen (sång, gitarr, munspel)
Make Me Believe (live för första gången sedan mitten av 90-talet)
Bite Me (lysande rocklåt som även är grym akustiskt)
Goldfish in a Bowl (vilken sångröst!)
Så nära (mycket vacker låt)
.jpg)
