Idag är det 20 år sedan jag, Mikael, Felicia, Ulrika och Magnus såg Bruce Springsteen på Gentofte Stadion i Köpenhamn. Det var under tiden utan The E Street Band, men var ändå en mycket bra konsert.
"The Other Band" innehöll bl a Shane Fontayne som var gitarrist i Lone Justice, Crystal Talifiero som spelat i John Mellencamps band samt Roy Bittan och Patti Scialfa som förstås även är medlemmar i The E Street Band.
Bästa låtarna under konserten var Better Days, Atlantic City, Badlands, Leap of Faith, Because the Night, Light of Day, Glory Days, Thunder Road, Born to Run, Working on the Highway, Rockin' All Over the World och Bobby Jean.
Idag är det 5 år sedan jag såg en grymt bra konsert med Dan Baird & Homemade Sin på Black Horn i Norrköping. Dessutom gjorde även Diamond Dogs och Quireboys bra spelningar samma kväll.
Dan Baird & Homemade Sin är ett av världens bästa rockband och det visade dom verkligen i Norrköping. Det var ett grymt tryck konserten igenom.
Bästa låtarna under kvällen var I Love You Period, Dan Takes Five, All Over But the Cryin', Railroad Steel, Keep Your Hands to Yourself och Sheila.
Guns n'Roses var för 20 år sedan ett av världens bästa band. Appetite for destruction och båda Use your illusion-skivorna innehåller massor av bra rocklåtar.
Jag har sett Guns n'Roses live 2 gånger. Första gången 1993 blev jag väldigt besviken medan jag 2010 blev positivt överraskad.
Förutom egna låtar har Guns n'Roses alltid gjort många bra covers som t ex Knockin' on heaven's door, Live and let die, Mama kin, Since I don't have you, Ain't it fun och Attitude.
En låt de aldrig spelat in på skiva, men många gånger spelat live är Rolling Stones mästerverk Dead flowers. Här ett liveklipp från förra året när Izzy Stradlin gästar i London.
Den 10 maj åkte jag, Nilla och Erik till Helsingör i Danmark där Nilla hade en spelning på Holger Danske Bar. Efter lite inledande strul blev även detta en mycket bra konsert. Det var också 50:e gången jag såg Nilla live.
Jag och Nilla var lite sent ute så vi missade färjan med en minut. Nästa färja gick visserligen en halvtimme senare, men att sitta och vänta på Knutpunkten i Helsingborg sent en fredagskväll är verkligen ingen höjdare... Nåja när vi väl kom över väntade Erik, som hunnit med färjan på oss och vi gick en kort promenad till Holger Danske Bar med sina mysiga källarvalv och mycket trevlig personal.
Det var en sen spelning. Nilla gick inte på scen förrän 23.30, men det skulle visa sig bli hur kul som helst. Nilla inledde med sköna Kommer inte att sova i natt, Baby Can I Hold You (cover av Tracy Chapman) och The Girl You Used to Know (som hon skrev till sin danska pappa).
Det var en kul publik som verkligen uppskattade bra musik en sen fredagskväll. Framförallt fick Nilla stora applåder för sina egna låtar, som t ex The UFO Song (the Guinea Pig Song) och de fantastiska Så nära och Higher Ground.
Not Ready med skönt munspel lät grym liksom Snow Leopard som har några av de bästa textrader jag hört.
Från senaste plattan spelade Nilla även Håll mig, En annorlunda kontaktannons, Vänster och höger och Om jag var Gud för ikväll.
Hon sjöng mycket bra även på sina äldre låtar på engelska, Ain't Got Much och You Should Know By Now.
Nilla spelade även några av sina favoritcovers. Några av de bästa var Ironic (Alanis Morissette), You're Still Standing There och Goodbye (Steve Earle), Free Fallin' (Tom Petty) och What's Up (4 Non Blondes).
När klockan hade passerat en bit efter 01 på natten hade Nilla egentligen tänkt avsluta, men publiken ville höra ännu mer så det blev flera extranummer, bl a Knockin' on Heaven's Door (Bob Dylan) och en helt suverän version av Piece of My Heart (Janis Joplin).
Då vi inte ville missa ännu en färja packade vi ihop ganska snabbt och tackade de härliga värdarna Tine och Nicolai och gick tillbaka i den sköna natten. På vägen stötte Nilla och Erik på en ny kompis...
Även om jag borde ha lärt mig vid det här laget kan jag inte låta bli att förundras över vilken professionell artist Nilla Nielsen är. Det verkar inte ha någon betydelse om det strular till sig lite före en spelning eller om det är något annat som dyker upp. Hon löser det och när hon står på scen levererar hon den ena fantastiska konserten efter den andra. Jag har sett henne live 50 gånger, men det kommer att bli många många fler. Tack än en gång Nilla - du är grym!!!
Alanis Morissette är en mycket bra sångerska. Hennes album Jagged Little Pill innehåller grymma låtar som Head Over Feet, Ironic, You Oughta Know och Hand in My Pocket.
Igår spelade Bon Jovi på Stockholms Stadion. Det var deras första konsert i Sverige på 12 år. Jag har alltid gillat Bon Jovi, men aldrig sett dem live. Den 6 juni ska jag dock äntligen se dom - på Parken i Köpenhamn.
Jag gillade verkligen setlistan från gårdagens spelning. Hoppas de spelar dessa låtar även i Danmark: You give love a bad name, Born to be my baby, Blood on blood, Raise your hands, It's my life, Keep the faith, Who says you can't go home, I'll sleep when I'm dead, Bad medicine, Dry county, Wanted dead or alive och In these arms.
Grattis till Håkan Nyberg som fyller 61 år idag. Håkan är trummis i Nationalteaterns Rockorkester, men har även spelat med bl a Björn Afzelius.
Jag har faktiskt varit på samma konserter som Håkan Nyberg 2 gånger de senaste månaderna. Först när Nilla Nielsen spelade på Ven och sedan när Dan Baird & Homemade Sin spelade i Malmö.
Nationalteatern har gjort många klassiska låtar som t ex Livet är en fest, Men bara om min älskade väntar, Hanna från Arlöv, Lägg av, Kolla kolla och Sent i lördagskväll.
Här ett liveklipp med Men bara om min älskade väntar
Bob Dylan har gjort bra musik i 50 år med låtar som t ex Knockin' on heaven's door, Positively 4th Street, Like a rolling stone, Emotionally yours, Tight connection to my heart (has anybody seen my love), License to kill, Jokerman, Chimes of freedom, Just like a woman, Forever young, Maggie's farm, Lay lady lay, My back pages, Oh sister, Shelter from the storm och Tangled up in blue. Listan kan göras hur lång som helst...
Tyvärr är Dylan lite snål med YouTube-klipp, men här är musikvideon till Tight connection to my heart (has anybody seen my love)
Den 14 maj såg jag min 4:e konsert med Bruce Springsteen & The E Street Band på 11 dagar. Denna gång på Parken i Köpenhamn. Jag har nu sett Bruce Springsteen live 20 gånger.
Till skillnad från senast i Stockholm var jag nu inte ensam utan även Maria, Nicklas och några andra var med. Jag var dock inte helt nöjd med att ännu en gång ha hamnat högt upp på läktaren. Vi satt på 4:e raden uppifrån och det är fruktansvärt högt på branta Parken...
Som tur är förtränger man delvis detta efter ett tag och det blev ännu en makalös konsert med världens bästa band.
Bruce inledde med We take care of our own och Two hearts, den senare spelade han inte på någon av Stockholmskonserterna och är en härlig duett med Little Steven. Sedan var det den ena önskelåten efter den andra. Bruce var nere och hämtade skyltar bland publiken. Den första var en högst ovanlig liveversion av Loose ends från Tracks. Den följdes av härliga versioner av Cadillac ranch och Radio nowhere. Sista önskelåten var Trapped, som är en cover av Jimmy Cliffs låt och som fanns med på We are the world-albumet 1985.
Sedan Wrecking ball och Death to my hometown från senaste plattan och Spirit in the night. Därefter tackar Bruce för senaste spelningen på Roskildefestivalen och precis som första kvällen i Stockholm spelar han hela fantastiska Born to run-plattan.
Den inleds med mycket bra versioner av Thunder road och Tenth Avenue freeze-out. Sedan helt fantastiska Night och Backstreets. Den senaste med en helt sanslös avslutning.
Sedan tänds hela Parken upp i en makalös Born to run och en nästan lika bra She's the one. Meeting across the river är också en bra låt även om jag inte tycker att trumpet hör hemma på en rockkonsert...
Men avslutningen... avslutningen av Born to run är helt magisk! 10 minuter långa Jungleland är en av de mest underbara låtar som någonsin skrivits. Den innehåller ett helt otroligt saxofonsolo, som man aldrig trodde man skulle få höra igen när Clarence Clemons dog. Hans brorson Jake Clemons har vuxit ut till en ny jätte på scen och blåser lika bra som Clarence gjorde. Vilken upplevelse!!!
Låtarna från världens bästa skiva är slut, men det är inte konserten... Tyvärr fortsätter den med Pay me my money down från Seeger sessions... varför spela det här när du har hundratals fantastiska rocklåtar? Nåja, det är bara en låt sedan fortsätter det med Shackled and drawn, Waitin' on a sunny day Lonesome day och en enastående Badlands!!!
Extranumren inleds med 2 ovanliga låtar. Först Brilliant disguise från Tunnel of love och sedan rykande elgitarrer i Light of day, som Bruce gav bort till Joan Jett.
Resten av konserten är det sannerligen fullt ös. Born in the USA med Mighty Max Weinberg bankande på trummorna, ren glädje i Glory Days. Bobby Jean är kanske allra bästa låten från Born in the USA-plattan. Hela Parken tycks dansa i Dancing in the dark.
Bruce Springsteens manager Jon Landau fyller år och kommer ut på scen för att spela gitarr under Twist and shout. Bruce vrålar "I don't want to go home" och kör en skön avslutning med covern av Raise your hand.
4 helt suveräna konserter med Bruce Springsteen & The E Street Band på 11 dagar. Det tror jag aldrig jag kommer att få uppleva igen. Men lita på att jag hoppas... :)
Bruce Springsteen & The E Street Band
Bruce Springsteen (Sång, gitarr, munspel)
Roy Bittan (Piano, synthesizer)
Little Steven (Gitarr, mandolin, sång)
Nils Lofgren (Gitarr, sång)
Gary Tallent (Bas, sång)
Max Weinberg (Trummor)
Övriga musiker
Charles Giordano (Klaviatur)
Soozie Tyrell (Violin, gitarr, sång)
Jake Clemons (Saxofon)
Barry Danielian (Trumpet)
Clark Gayton (Trombon)
Ed Manion (Saxofon)
Curt Ramm (Trumpet)
Curtis King (Sång)
Cindy Mizelle (Sång)
Everett Bradley (Slagverk, sång)
Michelle Moore (Sång)
Idag är det 12 år sedan Izzy Stradlin släppte albumet River som är mycket bra.
Bästa låtarna på skivan är Jump in now, River, What I told you och Feelin' alright.
Izzy Stradlin är mest känd som gitarrist i Guns n'Roses, men han har även gett ut många bra soloalbum sedan han lämnade bandet för 20 år sedan. Och Guns n'Roses blev aldrig detsamma som när Izzy var med...
Lördagen den 11 maj var det dags för 3:e konserten med Bruce Springsteen & The E Street Band på en vecka. Det skulle bli en lika fantastisk konsert som de första två.
Kvällen/natten före hade jag sett en skön konsert med Nilla Nielsen i Helsingör och hade varit sovit några timmar när jag tog flyget från Sturup till Stockholm. Som tur var hann jag sova en dryg timme före konserten.
Bruce inleder med en grym version av The promised land med underbara solon på munspel och saxofon. Därefter fullt ös i Out in the street.
Därefter 3 bra låtar från senaste albumet, We take care of our own, Wrecking ball och Death to my hometown samt en mycket bra version av gamla Spirit in the night.
De 2 första konserterna hade Bruce spelat hela Born to run respektive hela Darkness on the edge of town. Allra mest hade jag nog hoppats på hela The river, men insåg förstås att den dubbelplattan kanske var lite för lång, men är rätt jäkla nöjd med att det blev hela Born in the USA istället. Herregud vilket tryck det var i låtarna.
Det börjar med en sanslös version av titellåten Born in the USA, som följs av Cover me. I normala fall tycker jag den låten inte är speciellt bra, men ikväll med är den något helt annat. Härliga elgitarrer!
Sedan blir det hur kul som helst med Darlington County och Working on the highway när Bruce är mer nere bland publiken än uppe på scen. Downbound train låter bättre än någonsin.
I I'm on fire lyses hela arenan upp av tusentals ljus från mobiltelefoner. Det blir rock'n'roll-fest i No surrender och Bobby Jean. Herregud vilka bra låtar det är och vilka otroliga versioner vi får höra!
I'm goin' down med härligt solo av Jake Clemons på saxofon följs av ren glädje i Glory days och Dancing in the dark. Det avslutas med en grymt bra version av My hometown där mobiltelefonerna åter lyser och som avslutas med en mäktig allsång.
Bruce Springsteen & The E Street Band har spelat hela Born in the USA, men konserten är långtifrån över. Bruce säger "and now on with the show" och drar igång en lysande Cadillac ranch.
Shackled and drawn, Waitin' on a sunny day och The rising följer. Sedan en fullständigt sanslös avslutning före extranumren. Radio nowhere med Mighty Max Weinberg bakom trummorna. Badlands är världens bästa låt och det bevisas ännu en gång. Thunder road är magnifik med nya härliga munspels- och saxsolon.
Extranumrena denna kväll är helt fenomenala. Först Raise your hand som avslutas med att Springsteen häller vatten över sig stående på Roy Bittans piano. Born to run är helt makalös och hela arenan är ett stor jubel.
Rosalita (come out tonight) är en helt otrolig låt, men det märks tyvärr lite att publiken idag inte kan låten lika bra som för 25 år sedan. Tenth Avenue freeze-out innehåller en mäktig hyllning till Clarence Clemons och Danny Federici. En lycklig Twist and shout avslutar en fantastisk konsert. Eller som Aftonbladet skrev "så bra att man blir knäpp".
Bruce Springsteen & The E Street Band
Bruce Springsteen (Sång, gitarr, munspel)
Roy Bittan (Piano, synthesizer)
Little Steven (Gitarr, mandolin, sång)
Nils Lofgren (Gitarr, sång)
Gary Tallent (Bas, sång)
Max Weinberg (Trummor)
Övriga musiker
Charles Giordano (Klaviatur)
Soozie Tyrell (Violin, gitarr, sång)
Jake Clemons (Saxofon)
Barry Danielian (Trumpet)
Clark Gayton (Trombon)
Ed Manion (Saxofon)
Curt Ramm (Trumpet)
Curtis King (Sång)
Cindy Mizelle (Sång)
Everett Bradley (Slagverk, sång)
Michelle Moore (Sång)
Idag är det 18 år sedan jag och Felicia såg en grymt bra spelning med Sophie B Hawkins på KB i Malmö.
Jag har tyvärr glömt många av låtarna Sophie spelade, men jag vet att Damn I wish I was your lover, As I lay me down och Right beside you var några av dem.
Jag har gillat sköna Sophie B Hawkins sedan debutalbumet 1992. I slutet av förra året släppte hon ett nytt album som innehåller ett par bra låtar.
Grattis till Jane Wiedlin som fyller 55 år idag. Jane är gitarrist i The Go-Go's och har även gett ut skivor som soloartist.
Go-Go's är ett mycket bra band med låtar som Unforgiven, La La Land, Throw me a curve, Head over heels, The whole world lost it's head, Vacation och We got the beat.
Grattis till Andrea Corr som fyller 39 år idag. Vackra Andrea är sångerska i The Corrs.
Jag har lyssnat på The Corrs sedan debutalbumet. De har många bra låtar som t ex Breathless, So young, No more cry, Summer sunshine, Toss the feathers, The right time, Irresistible och Runaway.
Idag skulle Country Dick Montana ha fyllt 58 år, men tyvärr är han död sedan många år. Country Dick var trummis och en av tre sångare i fantastiska rockbandet Beat Farmers.
Country Dick Montana sjöng på flera av Beat Farmers bästa låtar som t ex Happy boy, Lakeside trailer park, Big ugly wheels och California kid.
Den 16 maj 1966 släppte Bob Dylan albumet Blonde on blonde, som är ett av hans bästa.
Albumet innehåller många bra låtar som Rainy day women #12 & 35, Visions of Johanna, One of us must know (sooner or later), I want you, Stuck inside of Mobile with the Memphis blues again, Leopard-skin pill-box hat, Just like a woman och Absolutely sweet Marie.
Idag är det 10 år sedan jag och Maria såg Maria McKee live på KB i Malmö. Det var en bra spelning, men ändå ganska långt ifrån den makalösa livekonserten hon gjorde på Mejeriet i Lund 1993.
Bästa låtarna under kvällen på KB var I can't make it alone, Absolutely barking stars, Shelter, Dixie Storms, Life is sweet och covern av Candy's room (Bruce Springsteen).
Idag är det 19 år sedan jag och Claes såg en konsert med resterna av The Pogues på KB i Malmö. Shane MacGowan och flera andra hade lämnat bandet så det var Spider Stacy som sjöng.
I sina glansdagar var Pogues ett grymt bra band. Jag har sett dem live 3 gånger.
Här en av deras allra bästa låtar - Sally MacLennane
Idag är det 20 år sedan The Hooters släppte albumet Out of body som var mycket bra. Jag har alltid en stor fan av Hooters och också sett 2 grymt bra konserter med dom.
Bästa låtarna på Out of body är 25 hours a day, Boys will be boys, Great big American car och Dancing on the edge.
Några av mina favoritlåtar med U2 är Sunday Bloody Sunday, Desire, Pride (in the Name of Love), Bad, I Still Haven't Found What I'm Looking for, Beautiful Day, The Electric co och Vertigo.
Jag har sett 2 grymt bra livekonserter med U2 på Ullevi i Göteborg.
Här deras i särklass bästa låt - Sunday Bloody Sunday
Lördagen den 4 maj var det dags för helgens andra konsert med Bruce Springsteen & The E Street Band på Friends Arena i Stockholm. Det skulle bli ännu en makalös konsert.
Dagen inleddes med att jag träffade Magnus och Camilla vid hotellfrukosten. Magnus hade kvällen före gjort illa sig i foten rejält och fick tillbringa ett antal timmar under lördagen på sjukhus för undersökningar. Det visade sig vara en spricka, men det hindrade inte Mange från att gå på konsert med kryckor.
Till skillnad från gårdagen då jag var själv på läktaren har jag nu sällskap av Mikael, Markus, Magnus och Camilla. Dessutom sitter Maria, Nicklas, Cecilia, Jon och Jennie på en annan läktare och Jens är på planen. Nu sitter vi på rad 2 på nedersta läktaren, vilket är avsevärt bättre! Här är det inga problem att stå upp under nästan hela konserten.
Bruce och The E Street Band kommer inte på scenen. Bruce säger "Hej Stockholm, är ni redo?" och så drar man igång en lysande version av suveräna My love will not let you down med underbara elgitarrer.
Den följs av Leap of faith som kanske är den allra bästa låten från Human Touch/Lucky Town-skivorna. Lite senare spelar han även Better days. Däremellan dock en härlig version av I'm a rocker som är ett önskemål från publiken.
Ingen av de inledande 4 låtarna spelades under gårdagen, men de följs av We take care of our own, Wrecking ball och Death to my hometown. Sedan blir det Hungry heart och rejäl allsång.
Igår körde de hela Born to run och till min stora lycka följer de upp detta med att denna kväll spela hela nästa mästerverk - Darkness on the edge of town, låt för låt, från början till slut.
Öppningsspåret är underbara Badlands och det blir förstås ett härligt tryck. Adam raised a Cain följer i en tung version. Scenen släcks ner under introt till Something in the night och publiken lyser upp Friends Arena med sina mobiltelefoner - det ser otroligt ut.
I Candy's room briljerar Max Weinberg bakom trummorna. Sedan är det dags för en av kvällens mest magiska ögonblick. Det blir en helt magisk 10-minutersversion av vackra Racing in the street. Ännu en gång förstärks stämningen av alla ljus från mobiler. Roy Bittan är sanslöst bra på piano.
Knappt har den ena makalösa låten slutat förrän nästa börjar. Bruce Springsteen är grym på munspel, men allra bäst är det under fantastiska The promised land. Ännu en av kvällens allra bästa.
Factory och Streets of fire följer också dom helt lysande. Sen är det dags för Nils Lofgren. Han nästan flippar ut fullständigt under sitt enorma gitarrsolo under Prove it all night. Han dansar, snurrar, hoppar och till slut spelar han även gitarr med tänderna - herregud vilken gitarrist detta är (och då går inte heller de övriga gitarristerna på scenen av för hackor).
Titellåten avslutar det fantastiska avsnittet från Darkness on the edge of town. Bruce Springsteen & The E Street Band har spelat hela plattan och bjudit på ännu en klassisk konsertupplevelse.
Showen fortsätter med en härlig version av Open all night. Sedan Shackled and drawn, Waitin' on a sunny day och en grym Radio Nowhere. The rising och Thunder road är sista låtarna före extranumren. Det är inte klokt så bra Thunder road är - speciellt live. Bruce på munspel och Jake Clemons på saxofon!!!
Första extranumret är en kul cover av Moon Mullicans Seven nights to rock där Bruce spelar piano med både huvudet och näsan! Ser inte klokt ut, men Bruce verkar ha hur kul som helst.
Precis som igår är Born to run en av kvällens höjdare. Inte så konstigt när det är en av världens genom tidernas bästa låtar. Jake Clemons är åter grym på saxofon. På Dancing in the dark får en ung påg komma upp på scen och spela gitarr med Bruce!
Tenth Avenue freeze-out innehåller den vackra hyllningen till Clarence Clemons (och Danny Federici). 29:e och sista låten för kvällen är härliga American land. Detta är en av min systers favoriter och jag kan ana hur lycklig hon blir på en annan del av läktaren.
Två kvällar av enastående uppvisning i rock'n'roll är över, men det är inte slut. Måste dock tyvärr säga att Friends Arena inte är det bästa spelstället jag varit på - ljudet är bitvis sådär och kommunikationerna är fullständigt urusla. På lördag är jag tillbaka för en 3:e Springsteen-kväll och tisdagen därpå blir det en 4:e i Köpenhamn :)
Bruce Springsteen & The E Street Band
Bruce Springsteen (Sång, gitarr, munspel)
Roy Bittan (Piano, synthesizer)
Little Steven (Gitarr, mandolin, sång)
Nils Lofgren (Gitarr, sång)
Gary Tallent (Bas, sång)
Max Weinberg (Trummor)
Övriga musiker
Charles Giordano (Klaviatur)
Soozie Tyrell (Violin, gitarr, sång)
Jake Clemons (Saxofon)
Barry Danielian (Trumpet)
Clark Gayton (Trombon)
Ed Manion (Saxofon)
Curt Ramm (Trumpet)
Curtis King (Sång)
Cindy Mizelle (Sång)
Everett Bradley (Slagverk, sång)
Michelle Moore (Sång)
Den 3 maj såg jag en fantastisk konsert med Bruce Springsteen & The E Street Band på Friends Arena i Stockholm. Bruce är världens bästa artist och det visade han ännu en gång.
Kvällen på Friends Arena började dock sådär. Jag är grymt höjdrädd och när jag öppnade dörren till läktaren och såg var min plats var darrade det rejält i benen - översta läktaren och bara en rad till stupet till läktaren under... det darrade rejält i hela kroppen och jag kunde knappt titta. Det blev dock bättre när bandet kom in på scen och ljusen släcktes ner. Sista halvan av konserten stod jag t o m upp.
Bruce startade i fullt ös med We take care of our own och inte minst Out in the street där Jake Clemons briljerade på saxofonen. Titellåten från senaste plattan Wrecking ball följdes av suveräna The promised land med grymt munspel, Death to my hometown och Spirit in the night.
Då kommer sensationen. Bruce berättar hur mycket han och The E Street Band gillar Sverige och att de spelade i Stockholm 1975 på en av sina första spelningar utanför USA och kommit tillbaka med glädje många gånger sedan dess. Han vill tacka sina fans, deras föräldrar, vänner osv och hade funderat på hur. Så därför kommer man ikväll att spela hela Born to run-skivan, låt för låt, från början till slut. Det blir ett enormt jubel och munspelet kommer fram igen i en formidabel version av Thunder Road.
Under hela Wrecking ball-turnén har Tenth Avenue freeze-out haft en stor hyllning till Clarence Clemons, så också ikväll. När textraden "The Big Man joined the band" kommer blir det en vacker kavalkad av bilder med klassiska ögonblick med Clarence. Fruktansvärt mäktigt!
Night och Backstreets är två grymt bra rocklåtar som alltför sällan spelas live. Jag har hört dom ett par gånger live tidigare, men sällan så bra som ikväll.
När Born to run drar igång tänds hela arenan upp och det blir en fullständigt lysande uppvisning i hur rock'n'roll ska spelas. Grymt ös och kvällens bästa låt.
She's the one har alltid varit en av mina favoriter och den är mycket bra även ikväll. Meeting across the river är också en bra låt.
Born to run-delen avslutas med en magnifik version av den enastående Jungleland. Detta mästerverk var också Clarence Clemons stora höjdpunkt med det enorma saxofonsolot. Hans brorson Jake Clemons gör det också lysande.
Det var slutet på Born to runs 8 låtar - det bästa album som någonsin gjorts. Det var riktigt stort att höra det live. Bruce gjorde det några gånger i USA för ett par år sedan, men jag tror det är första gången han gjort det i Europa.
Bruce säger "And now, on with the show" och bandet börjar spela Darlington County. Bruce rör sig som massor av gånger under konserten nere bland publiken framför scenen.
Kvällens enda dåliga låt, Pay me my money down följs av Shackled and drawn, Waitin' on a sunny day och The rising.
Badlands är världens bästa kväll och det är som alltid en magisk stämning. Sista låten före extranumren är Land of hope and dreams.
The E Street Band lämnar scenen, men Bruce stannar kvar och gör en sällsynt cover av Mountain of love, som inte är någon av de bästa låtar av andra artister han spelat, men ändå kul att höra live.
Resten av konserten är en magisk uppvisning om hur man ska avsluta en konsert. Det börjar med en mycket bra version av Born in the USA med Mighty Max Weinberg som bankar på trummorna.
Bruce showar loss ordentligt under Glory days där även Elliott Murphy gästar. Bobby Jean är fruktansvärt bra. Även Dancing in the dark har de sista åren utvecklats till en mycket bra rocklåt.
Sist men absolut inte minst är det dags för "The Stadium Breaker" - Twist and shout. Det blir den 27:e och sista låten för kvällen. Man går från arenan och har lite svårt att ta in att detta förmodligen är den bästa inomhuskonsert jag sett med Bruce Springsteen & The E Street Band. Den når inte riktigt upp till Ullevihöjderna, men det kan man inte begära. Att höra hela Born to run var grymt!!!
Bruce Springsteen & The E Street Band
Bruce Springsteen (Sång, gitarr, munspel)
Roy Bittan (Piano, synthesizer)
Little Steven (Gitarr, mandolin, sång)
Nils Lofgren (Gitarr, sång)
Gary Tallent (Bas, sång)
Max Weinberg (Trummor)
Övriga musiker
Charles Giordano (Klaviatur)
Soozie Tyrell (Violin, gitarr, sång)
Jake Clemons (Saxofon)
Barry Danielian (Trumpet)
Clark Gayton (Trombon)
Ed Manion (Saxofon)
Curt Ramm (Trumpet)
Curtis King (Sång)
Cindy Mizelle (Sång)
Everett Bradley (Slagverk, sång)
Michelle Moore (Sång)
Elliott Murphy (Gitarr, sång på låt 24)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.JPG)
.JPG)
.JPG)