Del-Lords - Burning in the flame of love

Del-Lords är ett av de bästa rockband som funnits. De spelade under 80-talet, men gjorde under våren en miniturné till Spanien samt några spelningar i New York.

Jag hoppas verkligen de fortsätter spela och även kommer till Sverige.

Medlemmarna i Del-Lords (Scott "Top Ten" Kempner, Eric Ambel, Manny Caiati och Frank Funaro) har även spelat och turnerat med flera andra bra rockband, däribland Dictators, Brandos och Steve Earle & The Dukes.

Här en av många bra Del-Lords-låtar - Burning in the flame of love.

Hultsfredsfestivalen i graven?

Ikväll kom beskedet att årets Hultsfredsfestival ställs in pga för få sålda biljetter. Beskedet kommer bara en vecka före festivalen skulle hållas.

Att årets Hultsfredsfestival ställs in kommer som en överraskning, men ser man tillbaka ett antal år så är det inte helt oväntat. Festivalen har gått väldigt dåligt under många år, trots att Hultsfreds kommun varit mycket generösa (egentligen alldeles för generösa). Nu får väl också "Kiras öken" användas till någon annat...

Nu blir det konkurs och det är osäkert om de få som hade köpt biljett får tillbaka sina pengar.

Trots att jag genom åren sett massor av festivaler och konserter har jag aldrig varit på Hultsfredsfestivalen. De senaste 10-15 åren beror detta på att det helt enkelt varit för dåliga band (i alla fall som jag gillar). När andra festivaler ofta är ganska inriktade på olika musiksmaker har Hultsfred känts som att de inte riktigt vet vad de vill.

Årets utländska huvudattraktioner skulle ha varit Scissor Sisters (US), Erykah Badu (US) och Empire of the sun (AUS). Jag vet inte om det beror på att jag börjar bli gammal, men jag har aldrig hört talas om dessa band.

Trots detta tycker jag det är tråkigt att Hultsfredsfestivalen förmodligen går i graven - jag har nämligen svårt att se att den ska komma tillbaka ännu en gång (åtminstone på liknande sätt som tidigare).

Som tur är finns det fler andra festivaler än någonsin tidigare. Rock on!

Björn Afzelius - Evelina

Björn Afzelius var en stor favorit som gjort massor av bra låtar. En av dessa är Evelina från början av 80-talet.

Quireboys - Mona Lisa smiled

Quireboys gjorde 2 av de bästa spelningarna på årets Sweden Rock Festival (varav den ena akustisk). Jag såg även Quireboys live för 2 år sedan och de var riktigt bra då också.

Här ett videoklipp från Sweden Rock med en av deras nyare låtar - Mona Lisa smiled.

Dan Reed - Rainbow child

Den största positiva överraskningen under Sweden Rock Festival var den akustiska spelningen med Dan Reed. Jag har aldrig gillat Dan Reed Network så jag hade inte ens tänkt se Dan Reed, men som tur var råkade jag gå förbi Rockklassikertältet - och där stannade jag resten av Dan Reeds spelning. Det var hur bra som helst.

Här en Dan Reeds mest kända låtar - Rainbow child (från Göteborg 2009).

U2 & BB King - When love comes to town

Idag är det 20 år sedan jag och Felicia såg BB King live vid Kajen i Malmö. Det var ett par år efter att BB King och U2 hade gjort When love comes to town tillsammans, vilket är en jäkla bra låt.

Här ett videoklipp från Rattle and hum med just When love comes to town.

Bruce Springsteen - The promise

Idag är det 5 år sedan jag, Maria och Johnny såg en solokonsert med Bruce Springsteen på Hovet i Stockholm. Det var som alltid en bra konsert även om det inte är samma sak när inte The E Street Band är med.

En av de bästa låtarna under kvällen var den suveräna balladen The promise, på vilken Springsteen spelar piano (vilket inte händer så ofta).

Här ett liveklipp med The promise från Live in New York City 2000 (fråga mig inte varför de har textat videoklippet på Italienska...).

Malurt - Möd mig i mörket

Jag har upptäckt många band genom att kolla på vilka Bruce Springsteen gästspelat med under åren. Ett av dessa är danska Malurt, som lirade med Bruce i början av 80-talet i Köpenhamn.

För ca 25 år sedan köpte jag ett kassettband med Malurt (albumet Black-out). Jag har inte lyssnat på detta på många år, men av någon händelse upptäckte jag några videoklipp med Malurt på YouTube häromdagen.

När jag såg dessa kände jag genast igen sångaren Michael Falch - han spelade Jan Boysen i TV-serien Mordkommissionen.

Igår beställde jag ett antal CD-skivor med Malurt och väntar spänt på dessa.

Här ett videoklipp med Michael Falch solo med en av Malurts bästa låtar - Möd mig i mörket.

Sammanfattning av årets Sweden Rock Festival

Bäst band på onsdagen - Quireboys
Bäst band på torsdagen - Quireboys
Bäst band på fredagen - D-A-D
Bäst band på lördagen - Guns n' Roses

Bäst band av alla - D-A-D

Top 5 - D-A-D, Quireboys, Sator, Guns n' Roses, Bonafide

Största positiva överraskning - Dan Reed
Största negativa överraskning - Billy Idol

Bästa öl - Hof
Bästa snaps - Jägermeister
Bästa mat - Pannkakorna
Sämsta mat - Pan Pizzan

Bästa värdar - Magnus och Camilla Gärdebring

Jag hoppas programmet blir lika bra nästa år. Det hade även varit trevligt med lite bättre väder.

Guns n' Roses på SRF i Norje

Förra gången jag såg Guns n' Roses 1993 i Köpenhamn. Då fick vi vänta över 1 timme efter utsatt tid på att bandet skulle stå på scen. Sedan var det faktiskt ingen vidare bra konsert.

När man läser Slash biografi får man intrycket av att Axl Rose verkar vara ganska knäpp. Detta visade han prov på genom att komma in på scen 50 minuter försenad. Det är något man verkligen inte gör på Sweden Rock Festival - i synnerhet inte om man är sist ut sista dagen samtidigt som det småregnar och är ganska kallt. Det var ett helt otroligt buande, svärande osv, och minst 1/3 av publiken hade gått hem när Guns n' Roses kom in på scen och när de spelat klart var mindre än hälften kvar. Så går det om man beter sig som en idiot.

När Axl Rose och resten av Guns n' Roses väl är på scen visar de dock att de fortfarande kan spela rock'n'roll och bjuda på en stundtals lysande rockshow.

Nu är Slash, Duff, Izzy och Matt inte längre med i Guns n' Roses. Kvar är bara Axl Rose och Dizzy Reed. Den som därmed tror att Guns n' Roses av idag inte är något att se har helt fel. Nuvarande GnR är ett jäkla bra rockband - inte minst de 3 gitarristerna DJ Ashba, Richard Fortus och Ron Thal. Och på scen är Axl Rose fortfarande... - Axl Rose. Rösten håller kanske inte riktigt lika bra som förr, men satan vad han fortfarande kutar omkring.

Låtarna från den nya skivan är dåliga, men de gamla klassikerna är precis lika bra som förr. Bäst är Welcome to the jungle, You could be mine, Sweet child o' mine, November rain, Knockin' on heaven's door och Paradise City.

Guns n' Roses spelade den 12 juni 2010 på Festival Stage.

Låtlista
1. Chinese democracy
2. Welcome to the jungle
3. It’s so easy
4. Mr Brownstone
5. Sorry
6. Live and let die
7. This I love
8. Rocket queen
9. Street of dreams
10. You could be mine
11. Sweet child o’ mine
12. November rain
13. Knockin’ on heaven’s door
14. Nighttrain
15. Madagascar
16. Better
17. Paradise city

Guns n' Roses
Axl Rose (Sång)
Dizzy Reed (Klaviatur)
Tommy Stinson (Bas)
Dj Ashba (Gitarr)
Richard Fortus (Gitarr)
Ron Thal (Gitarr)
Chris Pitman (Klaviatur)
Frank Ferrer (Trummor)

Videoklipp med Welcome to the jungle



Videoklipp med Sweet child o' mine



Videoklipp med November rain



Videoklipp med Paradise City

W.A.S.P. på SRF i Norje

Efter spelningen med Dan Reed gick jag bort till Rock Stage för att se slutet av W.A.S.P. spelning. Jag har aldrig lyssnat på bandet men de var ändå OK. Enda låten jag kände igen var I wanna be somebody, som är ganska bra.


Mange pratade om något TV-program på 80-talet som leddes av Siewert Öholm, men detta har jag inget minne av. Det hade däremot sångaren Blackie Lawless som ironiserade över det från scenen.

W.A.S.P. spelade den 12 juni 2010 på Rock Stage.

Låtlista (ej alla)
1. On your knees
2. The torture never stops
3. L.O.V.E. machine
4. Wild child
5. The last command
6. Crazy
7. Hellion
8. Widowmaker
9. Sleeping (in the fire)
10. Chainsaw Charlie (murders in the new morgue)
11. Babylon’s burning
12. The idol
13. I wanna be somebody
14. Blind in Texas

W.A.S.P.
Blackie Lawless (Sång & gitarr)
Doug Blair (Gitarr)
Mike Duda (Bas)
Mike Dupke (Trummor)

Dan Reed på SRF i Norje

Jag har alltid tyckt att Dan Reed Network var skitdåliga så jag hade inte tänkt se Dan Reed på SRF, men eftersom det inte var något annat band som jag heller ville se just då ställde jag mig vid Rockklassikertältet och började höra Dan Reed spela akustiskt.

Detta var den största positiva överraskningen under hela Sweden Rock. Dan Reed var hur bra som helst, även om han hade några märkliga historier om att spela hårdrock med munkar i Indien...

Bäst var Rainbow child.

Dan Reed spelade den 12 juni i Rockklassikertältet.

Låtlista (ej alla)
Rainbow child
Losing my fear

Dan Reed
Dan Reed (sång & gitarr)

Bachman & Turner på SRF i Norje

På Sweden Rocks sista dag såg vi Bachman & Turner live för första gången. Randy Bachman och Fred Turner började spela med Bachman-Turner Overdrive (BTO) i början av 70-talet och de ser sannerligen inte unga ut längre.


Visst har de några bra låtar, men det var en ganska trött spelning. Bäst var Hey you, Takin' care of business och You ain't seen nothing yet.

Bachman & Turner spelade den 12 juni 2010 på Festival Stage.

Låtlista (ej alla)
Let it ride
Hey you
Blue collar
Sledgehammer
Takin’ care of business
You ain’t seen nothing yet

Bachman & Turner
Fred Turner (Sång & bas)
Randy Bachman (Sång & gitarr)

Sweden Rock dag 4

Sweden Rock Festivals sista dag var lika regnig som tidigare dagar - som om inte detta räckte var det även rena stormen. Detta var dagen när man efter 17 år åter skulle få se Guns n' Roses live.

Pga vädret och att det inte fanns så många intressanta band på eftermiddagen väntade vi med att gå ner på festivalområdet tills vid 18-tiden. Det blev istället några öl och annat gott. Denna dag var även Henrik och Pernilla med.


Vi började med att kolla lite på Saga, John Nitzinger och Opeth, men inget av detta tyckte jag var vidare bra.

Därefter startade kanadensarna Bachman & Turner sin spelning, som var lite småtrist.

Dan Reed var den största positiva överraskningen på SRF.

W.A.S.P. är inget band för mig.

Guns n' Roses betedde sig korkat och kom in 50 minuter för sent, men väl på plats var det riktigt jäkla bra.






Band vi såg
Saga
Opeth
John Nitzinger
Bachman & Turner
Dan Reed
W.A.S.P.
Guns n' Roses

Gary Moore på SRF i Norje

Gary Moore avslutade fredagkvällen på Sweden Rock Festival. Tyvärr hade det börjat blåsa och regna ganska mycket så ljudet under konserten var allt annat än bra.

Det var sagt att Gary Moore skulle spela hårdrock under spelningen, men ganska snart visade sig detta vara falskt. Det mesta var ganska tråkig blues.

Gary Moore öppnade dock med den låt jag tycker är bäst - Over the hills and far away.

Efter Empty rooms gick jag, Magnus och Camilla tillbaka till stugan och drack öl.

Gary Moore spelade den 11 juni på Festival Stage.

Låtlista
Over the hills and far away
Thunder rising
Military man
Days of heroes
Where are you now
So far away
Empty rooms
Old wild one
Blood of emeralds
Out in the fields
Still got the blues
Walking by myself
Parisienne walkways

Band
Gary Moore (Sång & gitarr)
Neil Carter (Gitarr)
Jon Noyce (Bas)
Darrin Mooney (Trummor)

Videoklipp med Over the hills and far away

Billy Idol på SRF i Norje

Efter att jag sett Bonafide klart gick över för att se Billy Idol. Det är ärligt talat bland det sämsta skit jag någonsin sett. Idol verkade helt väck och snubblade mest omkring på scen och mumlade. Jag trodde faktiskt han skulle ramla av, men han höll sig på benen hela tiden.

Spelningen var ett stort skämt även om gitarristen Steve Stevens försökte.

Jag vet inte om Idol försökte tillägna låten LA woman till Sverige, men i sitt patetiska tillstånd verkade han inte veta var han var så han döpte om den till Malmö woman...

Billy Idol spelade den 11 juni 2010 på Rock Stage.

Låtlista (ej alla)
Don’t shoot the messenger, baby
Rebel yell
Twenty flight rock
To be a lover
Dancing with myself
Eyes without a face
LA woman

Band
Billy Idol (Sång)
Steve Stevens (Gitarr)
Stephen McGrath (Bas)
Billy Morrison (Gitarr)
Derek Sherinian (Klaviatur)
Jeremy Colson (Trummor)

Bonafide på SRF i Norje

Fredagkvällen på Sweden Rock Festival bjöd tyvärr på en riktig krock - Bonafide, Billy Idol och Mustasch spelade samtidigt. Jag valde att se hela Bonafides och lite av Billy Idols spelningar.

Bonafide spelade akustiskt i Rockklassikertältet och gjorde en mycket bra spelning. Pga långa köer för att komma in på festivalområdet missade jag ett par av de första låtarna, men såg alla andra. Bäst var avslutningen med låten Fill your head with rock när de hade hjälp av 20 gäster på den lilla scenen.

Jag började lyssna på Bonafide för ett par år sedan och tycker bara de blir bättre och bättre. Som de flesta andra bra svenska rockband kommer de från SKÅNE.

Sångaren/gitarristen Pontus Snibb spelar numera även trummor i ett av mina största favoritband - Jason & The Scorchers.

Bonafide spelade den 11 juni i Rockklassikertältet.

Låtlista (ej alla)
Fill your head with rock

Bonafide
Pontus Snibb Sång & gitarr
Mikael Fässberg Gitarr
Michael Nilsson Bas
Niklas Mattsson Trummor

Videoklipp med Fill your head with rock

Rick Springfield på SRF i Norje

Efter den fantastiska spelningen med D-A-D satte jag mig i gräset framför Festival Stage för att lyssna på Rick Springfield.

Mitt minne av Springfield-låtar från mitten av 80-talet är nästan popmusik. Det är bättre än så, men ändå väldigt tunt med bra låtar.

Rick Springfield spelade den 11 juni 2010 på Festival Stage.

Låtlista (ej alla)
1. Mr. PC
2. I’ve done everything for you
3. Affair of the heart
4. Living in Oz
5. What’s Victoria’s secret?
6. Celebrate youth
7. Venus in overdrive
8. I’ll miss that someday
9. Love is alright tonight
10. Crossroad blues
11. Don’t talk to strangers
12. Love somebody
13. Human touch
14. Jessie’s girl
15. Wild thing
16. Kristina

D-A-D på SRF i Norje

Danska D-A-D (Disneyland After Dark) har varit ett av mina favoritband sedan de startade för ca 25 år sedan. De spelar helt lysande rock'n'roll, men jag hade inte sett dem live sedan 1992 då de var förband åt Status Quo (som de spelade skiten av) på Christinehofs Slott utanför Tomelilla.

D-A-D var precis så bra man hade hoppats på och radade upp den ena höjdarlåten efter den andra. Det började med True believer, Isn't it wild och Jihad. Sedan blev det lite lugnare ett tag innan det var fullt ös resten av spelningen.

Sångaren Jesper Binzer var helt fenomenal - både i låtarna och inte minst i mellansnacket. Jesper pratade mest svenska (oftast mer bred skånska) - lyssna speciellt på videoklippet med Marlboro man nedan.

Gitarristen Jacob Binzer måste vara en av världens bästa gitarrister - han var helt överjävlig. Basisten Stig Pedersen är en riktig showman men en hel del konstigt utformade baser (en var t ex formad som en raket). Trummisen Laust Sonne är också mycket bra.

D-A-D var utan tvekan bäst av alla på årets Sweden Rock Festival. Jag ser fram emot nästa gång jag ska se dem live.

Bästa låtarna var Bad craziness, Riding with Sue, Jihad, Marlboro man och Sleeping my day away.


D-A-D spelade den 11 juni på Rock Stage.


Låtlista

1.      True believer

2.      Beautiful together

3.      Jihad

4.      Point of view

5.      Everything glows

6.      Reconstrucdead

7.      Grow or pay

8.      Riding with Sue

9.      The road below me

10.  Isn’t it wild

11.  Monster philosophy

12.  Bad craziness

13.  Sleeping my day away

14.  Laugh n’ a half

15.  Marlboro man

D-A-D
Jesper Binzer (Sång & gitarr)
Jacob Binzer (Gitarr & sång)
Stig Pedersen (Bas & sång)
Laust Sonne (Trummor)

Videoklipp med Jihad



Videoklipp med Grow or pay



Videoklipp med Bad craziness



Videoklipp med Laugh n' a half



Videoklipp med Marlboro man

Sweden Rock dag 3

Även Sweden Rocks tredje dag (11 juni 2010) var mycket bra. Precis som dagen för var dock vädret kasst.

Jag var på Festivalområdet redan före lunch och lyssnade på The Itch, som var helt OK.

Lite senare var det dags för danska Disneyland After Dark, som var bäst av alla på årets Sweden Rock Festival. D-A-D gjorde en helt fantastiskt spelning med låtar som t ex Jihad, Bad craziness, Sleeping my day away och Marlboro man.

Rick Springfield var lite rockigare än mitt minne av honom, men knappast något att hänga i julgranen...

Bonafide gjorde en suverän akustisk spelning i Rockklassikertältet. Bäst var Fill your head with rock med ca 25 personer på den lilla scenen.

Billy Idol var ett stort skämt - totalt usel.

Gary Moore spelade mest tradig blues med lååååånga solon (varför? varför? varför?).







Band jag såg
The Itch
D-A-D
Rick Springfield
Bonafide
Billy Idol
Gary Moore

Aerosmith på SRF i Norje

Sist ut på Sweden Rocks andra dag var Aerosmith, som jag aldrig tidigare sett live och som jag verkligen sett fram emot.

Tidigare i år har det varit många artiklar i tidningarna om Aerosmiths framtid, ska de lägga av? Har Steven Tyler fått sparken?

Allt det där var som bortblåst - hela Aerosmith var på plats och när deras jättelika flagga som täckte hela Festival Stage föll började konserten med Love in an elevator.

Även om Aerosmith har många bra låtar märktes det ändå ganska snabbt att det var något som fattades. Var fanns energin? Var fanns gnistan? Inte var det på Festival Stage i alla fall.

Joe Perrys "duell" mot sig själv i Guitar hero på videoskärmen är bland det löjligaste jag sett på en rockkonsert. Och dessa jävla solon...

Det fanns ändå några höjdpunkter under spelningen - Love in an elevator, Livin' on the edge, Cryin' och I don't wanna miss a thing.

Aerosmith spelade den 10 juni 2010 på Festival Stage.


Låtlista
Love in an elevator
Back in the saddle
Fallin’ in love (is so hard on the knees)
Walkin’ the dog
Livin’ on the edge
Jaded
Kings and queens
Cryin’
Lord of the tights
Stop messin’ around
I don’t wanna miss a thing
Sweet emotion
Baby please don’t go
Draw the line
Dream on
Walk this way
Toys in the attic

Aerosmith
Steven Tyler (Sång)
Joe Perry (Gitarr)
Brad Whitford (Gitarr)
Tom Hamilton (Bas)
Joey Kramer (Trummor)

Videoklipp med Livin' on the edge

Quireboys på SRF i Norje (spelning 2)

På SRF:s första dag var Quireboys bäst - det var de även dag 2, även om de då gjorde en akustisk spelning.

Gårdagens spelning var fullt ös hela tiden, medan dagens akustiska var mycket lugnare. Trots det var den oerhört bra.

Bästa låtarna var Roses & rings, I don't love you anymore, There she goes again och Mona Lisa smiled.

The Quireboys spelade den 10 juni 2010 i Rockklassikertältet.



Låtlista (ej alla)
1. There she goes again
2. Devil of a man
3. Mona Lisa smiled
4. Love to love
5. Roses & rings
6. Pretty girls
7. Can’t stop loving you
8. Have a little
9. 7 O’clock
10. I love this dirty town
11. I don’t love you anymore


The Quireboys
Spike (Sång)
Guy Griffin (Gitarr & sång)
Paul Guerin (Gitarr)
Keith Weir (Klaviatur)
Phil Martini (Trummor)
Damon Williams (Bas)

Videoklipp med Roses & rings

Sabaton på SRF i Norje

På Sweden Rocks andra dag såg vi även Sabaton. Jag är inte så förtjust i deras musik, men de är ett mycket bra liveband. Fullt ös hela tiden. Vi såg dem för en månad sedan i Örebro och det var likadant då.



Ett kul inslag var när Svenne Rubin kom ut på scen och körde Långa bollar på Bengt, tillsammans med Sabaton.

Sabaton spelade 10 juni 2010 på Rock Stage.

Låtar (ej alla)
1. Ghost division
2. Panzer battalion
3. Coat of arms
4. Saboteurs
5. Cliffs of Gallipoli
6. Attero dominatus
7. The price of a mile
8. Screaming eagles
9. Uprising
10. Aces in exile
11. 40:1
12. The art of war
13. Långa bollar på Bengt (med Svenne Rubin)
14. Primo Victoria
15. Metal medley

Sabaton
Joakim Brodén (Sång)
Pär Sundström (Bas)
Oskar Montelius (Gitarr)
Rikard Sundén (Gitarr)
Daniel Myhr (Klaviatur)
Daniel Mullback (Trummor)

Övriga musiker
Svenne Rubin (Sång)

Nazareth på SRF i Norje

På Sweden Rocks andra dag såg jag, Magnus och Camilla en ganska tradig spelning med Nazareth på Sweden Rock Festival i Norje.

Jag såg även Nazareth på Karlshamns Rockfestival (som SRF hette då) 1997 och de var lika tradiga då.

Visst, de spelar Love hurts och en del andra kända låtar, men det räcker inte.

Nazareth spelade 10 juni 2010 på Festival Stage.

Låtlista (ej alla)
1. Telegram
2. Turn on your receiver
3. Miss misery
4. Dream on
5. Bad bad boy
6. The gathering
7. My white bicycle
8. Shanghai’d in Shanghai
9. Hair of the dog
10. Holiday
11. Love hurts
12. Razamanaz
13. This flight tonight

Nazareth
Dan McCafferty (Sång)
Pete Agnew (Bas)
Jimmy Murrison (Gitarr)
Lee Agnew (Trummor)

Sweden Rock dag 2

Sweden Rock Festival dag 2 (10 juni 2010) var precis som den första en mycket bra rockdag. Däremot var vädret inget vidare - regn och kyla.

På eftermiddagen såg vi Nazareth. Det var en ganska tråkig spelning utan överraskningar. Spelade Love hurts och andra kända låtar. Läs mer i ett separat inlägg.

Därefter började det ösregna så vi tog några timmars paus i stugan, såg VM-fotboll m m. När vi gick tillbaka till festivalområdet igen såg vi några låtar med Blackberry Smoke, som var en positiv överraskning. Jag hade aldrig hört talas om bandet förut, men de var riktigt bra.

Sabaton öste på rejält, precis som vanligt. Även om jag inte är så förtjust i deras musik är de ett himla bra liveband. Läs mer i ett separat inlägg.

Lite senare på kvällen var det åter dags att se The Quireboys - denna gång akustiskt i rockklassikertältet. Det blev åter en mycket bra spelning (dock inte lika bra som föregående dag). Läs mer i ett separat inlägg.

Kvällen avslutades med Aerosmith, som jag aldrig sett tidigare. Jag tycker Aerosmith är ett mycket bra rockband som har gjort många bra låtar och hade verkligen sett fram emot spelningen på SRF. Aerosmith var dock en besvikelse - trots bra låtar var det dåligt med energi. Läs mer i ett separat inlägg.

Band jag såg
Dundertåget
Nazareth
Treat
Blackberry Smoke
Sabaton
Johan Edlund
Amon Düül II
The Quireboys
Aerosmith

Quireboys på SRF i Norje (spelning 1)

The Quireboys spelade på Sweden Rock Festivals första dag, den 9 juni 2010 i Norje. Quireboys var dagens bästa band (knappt före Sator).

Det var andra gången jag såg Quireboys och de gjorde en lysande spelning från början till slut. Det var ett jäkla ös.

Quireboys spelade bl a Love this dirty town, I don't love you anymore, There she goes again, This is rock'n'roll, Mona Lisa smiled och Hey you.

Quireboys är ett fantastiskt bra liveband och bjöd på festivalens näst bästa spelning. Dagen därpå spelade de även akustiskt.

Låtlista (ej alla)
1. Intro
2. Bite the hand that feeds
3. Have a little
4. The finer stuff
5. Tramps and thieves
6. There she goes again
7. Roses & rings
8. I love this dirty town
9. Whippin’ boy
10. Mona Lisa smiled
11. Man on the loose
12. Hey you
13. Sweet Mary Ann
14. 7 O’clock
15. I don’t love you anymore
16. Sex party


The Quireboys
Spike (Sång)
Guy Griffin (Gitarr & sång)
Paul Guerin (Gitarr)
Keith Weir (Klaviatur)
Phil Martini (Trummor)
Damon Williams (Bas)

Videoklipp med Love this dirty town



Videoklipp med Hey you

Michael Monroe på SRF i Norje

Michael Monroe, som tidigare var sångare i Hanoi Rocks var en positiv överraskning. Trots att jag hört ytterst få låtar tidigare bjöd hand och bandet på en mycket bra rockspelning. Monroe själv är kanske lite väl yvig, men sjunga kan han.


Precis som Heikki Kiviaho i Sator kan han även klättra. Även Michael Monroe började klättra i scenbygget och hängde i benvecken nästan 10 meter över scenen.

Låtlista (ej alla)
1. Nothin’s alright
2. Motorvatin’
3. Hammersmith Palais
4. You’re next
5. Not fakin’ it
6. Dysfunctional
7. Another night in the sun
8. I wanna be loved
9. The boulevard of broken dreams
10. Love song
11. Machine gun etiquette
12. Motorheaded for a fall
13. Back to mystery city
14. Malibu Beach nightmare
15. Dead, jail or rock’n’roll
16. Ain’t nothin’ to do
17. 1970
Radar love

Band
Michael Monroe (Sång)
Sami Yaffa (Bas)
Ginger (Gitarr)
Steve Conte (Gitarr)
Karl Rockfist (Trummor)

Sator på SRF i Norje

Sator var först ut på Sweden Rock Festival i Norje. Det var 17 år sedan jag såg Sator förra gången.

Sator var precis lika bra denna gång. De gjorde en grymt bra spelning som utan tvekan är bland Top 5 på årets SRF. Detta trots att de spelade mitt på eftermiddagen.

Sator bjöd på flera gamla klassiker, t ex We're right you're wrong, Gamma gamma hey, I wanna go home, This is my life och I'd rather drink than talk.

Mitt i konserten fick basisten Heikki Kiviaho ett litet ryck och började klättra upp i scenbygget, där han fortsatt spela bas. Han kom ganska högt.

Det var länge sedan Sator släppte en skiva, men de är fortfarande ett ruskigt bra liveband.

Låtlista (ej alla)
We're right you're wrong
Pigvalley beach
Gamma gamma hey
I wanna go home
This is my life
I'd rather drink than talk

Sator
Kent Norberg (Sång & bas)
Chips Kiesby (Sång & gitarr)
Hasse Gäfvert (Klaviatur, tamburin & sång)
Michael Solén (Trummor)
Heikki Kiviaho (Bas & sång)

Videoklipp med We're right you're wrong



Videoklipp med I wanna go home och This is my life

Sweden Rock dag 1

Förra veckan var jag på Sweden Rock Festival i Norje. Jag hade köpt en 4-dagarsbiljett och hade nöjet att bo i Magnus & Camillas sommarstuga, som ligger just intill festivalområdet.




Första dagen bjöd på mulet väder och lite småkallt - det visade sig bli den finaste dagen...

Först ut var ett av mina gamla favoritband - Sator, som gjorde en mycket bra spelning mitt på eftermiddagen. Bäst var I'd rather drink than talk, I wanna go home och This is my life. Läs mer i ett separat inlägg.



Därefter såg vi Alestorm, men det kunde man varit utan (jag gick också efter några låtar).

Efter en ölpaus i stugan såg vi Michael Monroe, som var en positiv överraskning. Monroe var tidigare sångare i Hanoi Rocks och bjöd på en hel del bra rocklåtar och en bra show.

Bäst för dagen var The Quireboys, som gjorde en fantastiskt bra spelning. Det var ett jäkla ös från början till slut med många bra låtar, t ex Hey you, I don't love you anymore och There she goes again. Läs mer i ett separat inlägg.

Sist på onsdagen spelade U.D.O. Sångaren Udo Dirkschneider sjöng tidigare i Accept, som har ett par bra låtar. U.D.O är dock inte riktigt min musik så jag såg några låtar och gick sedan hem lite tidigare.



Band jag såg
Sator
Alestorm
Michael Monroe
The Quireboys
U.D.O